Svea Janssons Skogsstiftelse

Om Svea Jansson

Svea Janssons förmåga att bidra med ekonomiskt stöd till olika verksamheter samt att avsätta mark för bildandet av stiftelser har sitt ursprung i den affärsverksamhet som hennes make (Edvin Jansson) och svärfar (Erik Jansson). bedrev.

Erik Jansson (1862 – 1946) härstammade från Finngården i Boda (Svärdsjö socken). Han gifte sig med Anna Jansson (1868 – 1937) från hemmanet Kyls i Åshammar. Där bor Erik och Anna när Edvin föds 28/2 1892. Delar av fastigheten kom senare att ingå i Eriks skogsinnehav. Förutom skogsbruk bedrev han även annan affärsverksamhet inom jordnäringarna.

Erik och Anna bosatte sig sedan i Djupdal (Järbo socken).

Under sin tid i Järbo införskaffade Erik ett flertal fastigheter, förutom i Järbo, även i Ovansjö, Ockelbo och Svärdsjö socknar.

Han byggde upp en sågverksrörelse i Järbo och blev 1923 den störste delägaren i Järbo sågverksförening. 1936 uppfördes en såg och ett hyvleri.

Sonen Edvin (1892 – 1966) övertog rörelsen 1946 i kompanjonskap med Albin Eriksson och Johan Jernberg vilka ägde varsin tredjedel. Verksamheten var omfattande och hade många anställda.

Edvin gifte sig med Svea (Enqvist). Hon kom från Västerbotten född 23/11 1906 i Krångsvarvet ca 2 mil
v om Skellefteå. Föräldrarna var Per Anton Enqvist och Anna Margreta Holmlund. Svea utbildade sig till sjuksköterska. Efter makens död (1966) såldes sågverksrörelsen och en del av skogsinnehavet. Svea blev då ägare till de kvarvarande fastigheterna. Hon blev känd som en givmild person och lämnade bidrag till olika ändamål. Till exempel uppförandet av vindskyddet på Västerhällarna, elljusspåret vid idrottsplatsen samt olika projekt vid Järbo hembygdsgård. Järbo kyrka har också fått ta del av hennes generositet.

För att bevara värdefull skogsmark lät Svea bilda flera stiftelser i syfte att ge framtida generationer möjlighet att besöka områden med skonsamt skogsbruk.

Hennes genuina intresse för naturvårdsfrågor och engagemang för djur och natur avspeglar sig i medlemskapet i Naturskyddsföreningen där hon var styrelseledamot i den lokala kretsen i Järbo.

Svea besökte ofta stiftelsens skogar tillsammans med sina hundar. Hon älskade att sitta bland de grova, högvuxna tallarna och ”bara vara”.

Svea avled den 16 december 1991.